Familjeliv | Hela Sverige Bakar 2017

När ingenting blir som man tänkt sig…..men det blir bra ändå

November 22, 2017

Känslan jag hade när vi skulle gå in i tältet för att spela in avsnitt 9 av 12 var bara märklig, läskig och helt otrolig. Jag kände mig nervös och hade en märklig, inte så trevlig känsla i magen. Jag hade inte känt så inför någon inspelning tidigare. Jag lände mig trött, sliten och längtade hem. Tävlingen och pressen var väldigt påtaglig och jag visste att alla deltagare som var kvar är superduktiga på att baka och sådan vinnarskallar allihop.

Jag älskar verkligen att äta choklad, men är kanske inte jättebra på att baka och jobba med det. Jag hade inte förberett mig alls då det inte fanns i mina vildaste fantasier att jag skulle vara kvar i programmet så här länge. Jag hade ändrat i recepten kvällen innan och kände mig väldigt osäker. Jag visste att de flesta skulle göra tårtor. Och jag visste att mina medtävlande är helt grymma på just tårtor. Jag hade valt att göra tartletter. Jag älskar att göra tartletter. Det går att variera i all oändlighet med smaker och dekorationer. Det bästa är att de är små. Jag tycker så mycket om små fina bakverk, för då innebär det att man kanske kan ta flera eller allra helst flera olika sorter.  Dessutom är de så vackra att titta på.

Vi visste innan inspelningen att vi skulle baka till någon vi håller kär. Jag hade sedan länge valt att jag skulle baka till min man Benjamin. Dels för att han älskar choklad. Jag vet nog faktiskt ingen som tycker så mycket om choklad som han. Jag är inte så säker på att han skulle välja mig och han stod inför valet att leva med mig resten av sitt liv och aldrig mer äta choklad eller ha fri tillgång till choklad resten av livet. Sen är Benjamin den personen i hela världen som betyder mest för mig. Allt är bara så mycket bättre och så mycket roligare när han är med. Han är min bäste vän och den som känner mig allra bäst och ändå tycker om mig. Tycker om mig precis som jag är. Vi har varit igenom så mycket fantastiskt tillsammans och så mycket svårt och sorgligt. Det finaste i vår relation är att vi har så roligt tillsammans. Nästan lite för roligt kanske, för ibland har vi en tendens att nästan bli osociala. Det var tack vare Benjamin som jag skickade in min ansökan till Hela Sverige Bakar. Jag känner så innerligt att han är mitt största fan oavsett vad som händer. Han tror på mig i alla väder. När jag känner mig osäker och börjar tveka, då är han alltid där och håller mig i handen och drar mig framåt när det behövs. Det är som att han vet bättre än jag själv hur jag är och vad jag vill. Det var en tuff dag för mig i tältet och jag kunde bara inte hålla tillbaka tårarna när Tilde började prata om Benjamin. Det är som att man står där i tältet helt naken med känslorna utanpå kroppen. Jag kände så tydligt hela dagen, att idag är det jag åker hem. Inget blev som jag ville.

Som sagt så skulle jag baka tartletter. Tartletter har jag bakat hur många gånger som helt och är ganska säker och duktig på det. I vanliga fall alltså. Just denna dag när så mycket stod på spel, var det inte en enda av mina tartletter som höll ihop efter gräddning. Jag har aldrig varit med om det innan eller efter. Hur kan det bara bli så? Känslan att stå inför kameror och inför Johan och Birgitta och servera en dessert i glas(!) som inte alls är min grej när jag sagt att jag ska göra tartletter är helt sjuk och så pinsamt. Samtidigt är jag faktiskt lite stolt och förvånad att jag ändå löste det så pass bra som jag gjorde trots allt. Hemma hade allt gått raka vägen ner i papperskorgen.

Att möta sin gamla Toscakaka från avsnitt 2 var inte direkt det jag förväntade mig inför den tekniska utmaningen. Vi deltagare är hela tiden väldigt på det klara med att vad som helst kan hända när som helst. Men att Toscakakan skulle göra come-back i tältet, den tror jag ingen såg komma. Jag gillar verkligen idén om att ta till vara och återanvända, men det var väldigt oväntat. Jag gillar verkligen de tekniska baken och det här var nog en av de roligaste och svåraste utmaningarna. Att göra 3 sorters dammsugare med tempererad choklad, valfria smaker och gärna nytänk. Så kul, men så svårt! Jag var riktigt nöjd efter det baket. Men visste ändå att jag var ganska chanslös efter morgonens paradkrasch….

 

Det var rätt att det var jag som fick lämna dagens avsnitt. Jag tyckte självklart att det var så tråkigt, samtidigt längtade jag hem så mycket så att det värkte i hela mig. Jag kan inte beskriva hur det känns i hjärtat att vara ifrån familjen i 3 veckor. Svante var 10 månader när jag åkte iväg till Taxinge Slott och jag hade missat nästan en månad av hans första levnadsår. För att baka i ett tält! Lika tråkigt som det var att behöva lämna, lika underbart var det att åka hem.

När jag väl varit hemma en dag eller så, så växte det fram en känsla av misslyckande, som att om jag varit med i tävlingen så länge så kunde jag lika gärna varit med lite till. Tävlingsmänniskan i mig vaknade upp och den delen av mig ansåg att jag ändå inte riktigt fått visa allt jag går för i tältet och att det kanske fanns dem som borde åkt ut innan mig! Tacksamheten och glädjen över att vara hemma var ju också närvarande så klart. Men det skavde lite i min ena sko. Jag tror att det hängde ihop med att jag hellre hade åkt ut för att någon annan bakade bättre än mig, än att jag misslyckades med något jag vet att jag kan egentligen. Eller är det kanske så att det är de som klarar all press och inte misslyckas när så mycket står på spel är de som bakar bättre. Vad vet jag? Nu i efterhand, känner jag mig bara så stolt, glad och full av inspiration och nya erfarenheter tack vare Hela Sverige Bakar.

Tänk att jag fått baka i det där legendariska tältet tillsammans med några av Sveriges bästa hemmabagare och fått vänner för livet. Det är bara helt otroligt! Och jag är så glad att jag vågade söka och att jag vågade ställa upp. Jag är ju bara en helt vanlig, trött och ganska tråkig 40-årig mamma som älskar att bakar. Tack för allt till alla er som följer mig, stöttar och hejjar på mig. Tack till min familj, mina föräldrar, barnen och Benjamin som gjort allt detta möjligt för mig. Nu får vi kämpa för att det ska gå bättre för Benjamins och mitt äktenskap än för mina kraschade tartletter.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *